Pepparrotskött

Förra veckan åt vi den absolut möraste högreven vi någonsin har smakat, varför den var så otroligt mör har vi faktiskt inte någon aning om även om vi (läs Håkan) har lite funderingar... Det kan bero på att det var herrn själv som hade skurit ut den på jobbet och då skar han ut biten som heter "grillstek från högrev". Just denna biten sitter närmast entrecoten och är betydligt mörare än den vanliga högrevsbiten.
Hur det än var så blev detta pepparrotsköttet mört som smör... och väldigt gott:)

Pepparrotskött   4 port
1 kg högrev
1½ l vatten
1 stor gul lök
3 morötter
2 palsternackor
1 rotselleri
1 kålrot
10 vitpepparkorn
2 lagerblad
2 kryddnejlikor
½ tsk torkad timjan
Skär löken i klyftor och dela morötter, palsternackor, rotselleri och kålrot i grova bitar.
Koka upp ½ liter vatten i en gryta, modell större och lägg i köttet. När det kokar upp skummar du av och lägger sen ner lök, morötter, palsternacka, rotselleri, kålrot, salt, vitpepparkorn, lagerblad, kryddnejlikor och timjan. Det är viktigt att vattnet täcker grönsakerna och köttet. Låt det hela koka under lock tills köttet känns mört, ca 1½ timme. Ta därefter upp köttet och håll det varmt med aluminiumfolie över.
Skumma bort ev. fett från buljongen, sila bort och släng grönsakerna. Låt buljongen koka samman tills ca hälften återstår.

Sås
2 msk smör
2 msk vetemjöl
8 dl buljong från köttkoket
2 dl vispgrädde
salt
färskriven pepparrot enligt eget tycke och smak
Smält smöret i en gryta, rör ner mjölet och tillsätt lite buljong i taget så du till slut får en tjock sås. Tillsätt grädden och låt såsen koka ca 5 minuter under tiden som du rör i den så den inte bränner vid. Smaka av med salt och sen är det bara att ösa på med riven pepparrot tills du är nöjd.

Slutligen skivar du upp köttet i centimetertjocka skivor och serverar det med kokta grönsaker, potatis och sås. För säkerhets skull så kan man ha en skål med riven pepparrot också på bordet så att alla kan tillsätta mer av styrkan till såsen.

Något som vi däremot har reagerat lite negativt på de senaste gångerna vi kockat till något med pepparrot i köket, är hur dålig styrka det är i rötterna man köper. Som tur är så finns det pepparrot som växer vilt lite här och där och de bästa ställena har Ankis far pekat ut för Håkan för länge sedan. Eftersom vi tycker det är mer duns i den vilda så tar vi en tur ibland och rycker upp en rot eller två som får följa med oss hem till vårt kök.
Vi har nästan helt och håller sluta köpa hem pepparrot från grönsaksdisken och har vi ingen vild rot hemma så väljer vi oftast att köpa färdigriven på burk istället, eftersom vi tycker det är mer duns i den.

Nu är det snart hög tid att kolla in årets bönder på tvn och se om det är någon duns i dom:)

Smaklig spis! / Anki och Håkan
x