Tårta och svårknäckt kotte (eller nöt)

Vi fick ett önskemål om receptet på tårtan som Håkans mamma bjöd oss på när vi var där senast och firade Håkans pappas 70-årsdag. Nu har vi äntligen lyckats lägga våra händer på receptet och tårtan går bl.a under namnet Rutaniatårta, något vi aldrig hört förr även om om vi ätit den flera gånger. Den lär även ha andra namn, ni läsare kanske känner igen och kallar den något annat?

Egentligen är ingen av oss i köket några tårtfantaster, men denna tycker vi båda är riktigt god. Lättbakad verkar den också vara. Håll till godo:

Rutaniatårta
2 äggulor
1 dl socker
125 g smör
1 dl mjölk
1½ dl mjöl
2 tsk bakpulver
Rör samman gulor, socker och smör. Blanda i mjöl, mjölk och bakpulver och rör till en jämn smet (typ sockerkakssmet). Bred smeten på ett smort bakplåtspapper i en braspanna, det bli ett ganska tunt lager.
Maräng
2 äggvitor
1½ dl socker
1 tsk vaniljsocker
hackade nötter, t.ex valnötter
Vispa vitorna till hårt skum, vispa ner socker och vaniljsocker i vitorna.
Bred marängsmeten över den andra smeten på plåten och strö på de hackade nötterna.
Ställ in mitt i ugnen och låt den bakas på 175 grader ca 15-20 minuter.
Låt sedan tårtbottnen svalna lite innan du delar den på mitten och brer ett tunt lager grädde på den ena halvan och sedan lägger den andra halvan på. Vill man kan man även lägg hallon på innan man lägger samman tårtan.
Håkans mamma låter hälsa att den går utmärkt att göra färdig dagen innan den ska ätas och att den dessutom blir saftigare då.

Pappa/svärfar Kjell i egen hög person serverar tårtan till Håkans lillebror, Jakob. 

Så var det då den där kotten som vi undrade om ni kunde gissa vad det var för något. Två av er gissade rätt, det är nämligen en pinjekotte som vi har köpt och som nu ska ligga varmt några veckor. 

När den får ligga i lagom temperatur så kan man tydligen riktigt se efter ca 4 veckor hur den öppnar upp sej allt eftersom dagarna går och det ska kunna gå att höra lite knirrande ljud från den också. 

När den är helt öppen så ska man kunna se kärnorna inne i kotten där de ska ligga på rad. Runt 80 kärnor ska det finnas och de ska alla skalas innan man kan äta dom, efter att man har skalat dom alla ska det gå upp ett liljeholmens om varför pinjekärnor är så dyra:)

Vi lovar att vi ska hålla er uppdaterade under veckorna som kommer hur det går med vår nöt. 

Grattis, säger vi till Monika och Kjersti som lyckades pricka in rätt kotte!

Nu bär det iväg på quisskväll, det är ett fasligt rännande på oss känns det som...

Ha en fin torsdagskväll. 

Smaklig spis! / Anki och Håkan