Okej, är ni redo?

För då kör vi.
I gårdagens inlägg så utlovade vi att det skulle bli ytterligare en liten chock idag och visst har ni suttit som på nålar och bara väntat på att få bli chockade? Visste vi väl:)
Visserligen så skulle vi ju inte pladdra på mer om vår semester, men vi kan ju pladdra på om vad vi köpte med oss hem, eller hur? Vi tänkte visa er något av det mest spännande som fick flyga med oss till Sverige, det blev ju en hel del shopping och naturligtvis var en del av det vi köpte med oss hem matvaror.

På en av våra utflykter så besökte vi en familj som odlade lite allt möjligt och sålde, kakaobönor som de gjorde kakaopulver på, olika tesorter, frukter och så kaffebönor. Och det är just kaffebönorna och kaffet som vi tänkte berätta för er om, för det är inte vilket kaffe som helst inte... Känsliga läsare varnas:

Kakaopulver, en riktigt stark variant med mycket smak av kakao så det behövs ytterst lite. 

Ginsengkaffe, smakar lite gräddkola och är ganska sött. 

Kaffebönor, Kopi (Kaffe på Balinisiska) Luwak, hela kaffebönor.

Kopi Luwak (i mitten på bilden) räknas till ett av världens dyraste kaffe och kommer från Indonesien. Just kaffebönan är en helt vanlig böna, men det är vägen till rostningen som är det spännande.. 

Det lever nämligen ett mårddjur, vid namn Palmmård, i just Indonesien och detta lilla djuret är väldigt förtjust i kaffebären som växer på kaffebuskarna. Lite kräsen är den dock och plockar bara de bästa bären som den smaskar i sej med stor glädje. Lowak är lokalbefolkningens smeknamn på det lilla djuret, och därav namnet på kaffesorten. 

Nu är det så att den lilla mårdens matsmältningssystem kan bara ta hand om fruktköttet i bäret, bönan som ligger inbäddad i köttet är alldeles för svår för mården att klara av, så den passerar rakt igenom lilla magen. 

När bönorna så kommer ut bakvägen så tas dom om hand av lokalbefolkningen som sorterar ut och rengör bönorna. Därefter rostas dom precis som vanliga kaffebönor för att sedan säljas till de som vill köpa. 

Om vi ville? Gissa! Vi hade bestämt oss för att först prova en kopp så det gjorde vi hos familjen vi besökte:

Oekj, here it goes...

Och smaken då? Jodå, det smakar kaffe, men är så otroligt mjukt och lent, en väldigt fyllig smak har det. 

Om det bekom oss överhuvudtaget att det varit ett matsmältningssystem inblandat? Nope, inte det minsta!
Nå, vad säger ni, blir det fler besök i Mårtenssons kök, eller var det för magstarkt?

Kopp, kopp!

Smaklig spis! / Anki och Håkan