tisdag 30 juli 2013

Middag med tveksam historia.

Det finns vissa rätter som man hört talas om många gånger, som man tänkt göra många gånger och som man - när man väl fått tummarna loss - kommer att göra många, många gånger. Den senaste rätten som kvalar in på den listan i vårt kök går under namnet lerpottasill, eller lertallrikasill, en gammal skånsk maträtt där matjessill är huvudingrediensen.

Att vi båda är smått tossiga i matjessill är ingen hemlighet och det är något vi kan få ett gigantiskt sug efter, sommar som vinter. Därför är det extra uppskattat när vi hittar nya sätt att njuta av denna, enligt våra smaklökar, delikatess. I normala fall äter man ju matjessillen kall, om man inte slänger den i en paj det vill säga, men här serveras den ljummen och tack vare det så får den lite mjukare sälta. Perfekt för de som annars kanske tycker att matjessill är för skarpt i smaken:


Lerpottasill   2 port
4 filéer av matjessill
2 hårdkokta ägg, grovt hackade
½ rödlök, fint hackad
hackad dill och gräslök efter eget behag
50 g smör till servering
Blanda samman hackad lök, dill och gräslök.
Lägg sillfiléerna i en ugnssäker form (vi hade två mindre) och låt dom bli ljumna/varma mitt i ugnen på 175 graders värme. Våra stod inne nästan tio minuter innan fisken var så varm som vi ville ha den, men det beror förstås på formen och din egen smak.
Under tiden smälter du smöret i en gryta eller i en liten stekpanna tills det blivit brynt.
När sillen är färdig lägger du över äggblandningen och häller sedan på det brynta smöret och serverar hela härligheten med kokt potatis, ny eller gammal.

Härliga färger och dofter. 

Det visade sej faktiskt bli en väldigt mycket snyggare rätt än vad vi hade förväntat oss, en massa fina färger som blandades och lades över firren var det ju! Det brynta smöret får en väldigt god och nötig smak som passar så bra till den salta smaken från fisken. Summa summarum; en fullträff som hette duga!
Vi har försökt att hitta ursprunget till den här sillrätten och till varför den heter just lerpottasill, men förgäves. Kanske kan någon av er hjälpa oss med namnet och vart det kommer från?

Smaklig spis! / Anki och Håkan

X

10 kommentarer:

  1. Kan tyvärr inte hjälpa till om namnet har ingen aning:)
    Matjessill är den sill jag tycker bäst om:)

    SvaraRadera
  2. Jag har inte den blekaste aning vart namnet kommer ifrån men det låter helt sjukt gott! Kan tänka mig att det brynta smöret verkligen är pricken över i:et.

    KRAM

    SvaraRadera
  3. Har letat i mina riktigt gamla kokböcker och inte hittat någon lerpottasill tyvärr. Men det låter verkligen intressant :)

    SvaraRadera
  4. Lerpottasill var en nyhet. Både låter och ser mycket gott ut.

    SvaraRadera
  5. Kanske för att rätten serverades på lertallrik(t.ex.tallrik från Klippankeramik)

    SvaraRadera
  6. Ser så gott ut att man kan dööööö.

    SvaraRadera
  7. Det heter Lerpottasill eller lertallrikasill för att den lagades/värmdes ovanpå potatisgrytan i en lertallrik eller lerpotta (skål)

    SvaraRadera
  8. I Stora kokboken från 1959 är den här rätten upptagen som Finlandssill. Det tyder väl på att den har förekommit både här och var. Det vore onekligen intressant att höra dess historia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så spännande, då har den ätits lite överallt. Ja mathistoria är oerhört intressant och spännande!

      Radera

Tack för att ni skriver en rad i vårt kök!