En liten bit av Madeira.

Nu har vi äntligen gått genom alla 700 bilder från vår Madeiraresa och lyckats enas om "några" introduktionsfoto att fresta er med. Vi behövde inte ta många steg på ön innan kärlek uppstod, vädret, maten och de oerhört gästvänliga maderianerna passade Mårtenssons förträffligt!
Kanske kan vi locka en och annan att också besöka denna plutt mitt ute i Atlanten:

Att det är en frodig, grön och blomstrande ö råder väl inga som helst tvivel om, men vilka blommor och blader som grönskar beror helt på vilken tid på året man åker hit. 

Klimatet är subtropiskt, vilket betyder att temperaturen är jämn året om och håller sej runt 20-25 grader. Den där heta torra värmen slipper man här och det är något som vi verkligen uppskattar.

Hotellet i bakgrunden till vänster är Reid's Palace, byggt 1891 där flera historiska och kända personer har bott, fick vi lära oss, Winston Churchill, Gregory Peck och Roger Moore är bara några av gästerna som passerat deras dörrar. 

Dock hoppade vi över våra tedrickarplaner där när vi insåg att vi behövde punga ut med närmare 700 kronor om vi ville sippa på deras Afternoon Tea...

Naturliga sandstränder finns det inte på ön, de som finns är anlagda med hithämtad sand, så vill man bada i havet finns det flera havsbassänger att doppa sej i. Däremot finns det helt fantastiska vyer vart man än vänder näsan, vissa tar helt andan ur en...

Vi stannade och njöt av vyerna så ofta vi kunde! 

 Câmara de Lobos, Churchills favoritby på ön, hit tog vi en tur till med den sk. "Hop on hop off"-bussen Yellow bus. Ett stop här är klart rekommenderbart och den 1½-timmen som är kortaste stoppet med bussen tiden är ganska lagom att stanna. Då hinner man titta sej omkring, insupa vyerna och ta en drickapaus. 

Nämnde vi vyerna och att man tappar andan?

 Många och trånga vindlande gränder och gator bjuder byn på och här, precis som överallt finns det blommor och åter blommor:)

Förmodligen den mest spännande dörren vi kikade in genom... 

Måste ju vara det absolut bästa sättet att ta hand om ett övergivet och fallfärdigt hus?

Nu är ju inte vi husägare, inte heller är vi några aspirerande sådana, men något som vi ofta gör på våra resor är hittar små drömhus som vi tycker hade passat oss perfekt. I Funchal hittade vi två projekt som vi mer än gärna hade tackat ja till om någon velat skänka oss dom:

 Övergivet och helt klart i behov av lite Mårtenssonsk kärlek...

 Huruvida detta minipalats var övergivet eller inte lyckades vi aldrig komma fram till, men att vi mer än gärna skulle forsla dit våra möbler var något vi väldigt snabbt och tveklöst kom fram till!

En egen liten fyr tror vi också hörde till, kanske fyrvaktare skulle kunna vara en ny karriär? 

Fast bananodlare kändes verkligen inte vidare lockande... 

Ett annat hus med en annan karriär som vi också låter fortsätta i ägarnas ägo är detta:

Gelato & More, där vi la en stor del av glasskassan!

Precis så här glad blir man av glassen som serveras och vi fick snabbt våra favoriter båda två. Håkan hamnade snabbt i pannacotta och pistageträsket, medan Anki föll som en fura för citron och passionsfrukt.

Eventuellt kan en viss viktförändring spåras hit...

Nu kan man kanske tro att det enda vi gjort på resan är att titta på utsikter, letat husprojekt och ätit glass, men så är inte fallet. Vi har även tittat på blommor, provat Madeiravin, vandrat i levador och i Funchal, bott på hotell, ätit spännande frukter och en massa god mat. Men det ber vi om att få återkomma till vid ett senare tillfälle, nu ska vi hälsa på våra sedan länge försummade vänner i bloggarvärlden och se vad de haft för sej när vi varit på vift!

Vi önskar er alla en finemangvecka,

Smaklig spis! / Anki och Håkan